Jag känner mig fortfarande ledsen,sårad och besviken,men det måste gå. Jag tänker inte låtsas som om att det inte känns,för det gör det. Det gör ont. Då olidligt ont. Jag förstår fortfarande inte vad det var som hände. Och varför.  Men trots det så ångrar jag ingenting. Jag ångrar inte en minut av alla år tillsammans,inte en enda sak. Allt vi har gjort tillsammans,allt vi delat och allt vi gått igenom,har gjort sin del i att jag är den jag är i dag. 
Mitt hjärta sörjer förlorad framtid,men min själ sörjer den del den förlorade. Halva jag,halva min själ gick förlorad. Men jag ska bygga upp mig själv igen. Tillslut. Jag ska bara ta mig igenom den här processen först. Jag måste få sörja. Jag måste få vara besviken och arg. Men jag är inte arg,inte nu,inte än. Bara besviken och förvirrad.
Det känns som om jag blivit förådd av mig själv ungefär. Svårt att sätta ord på,men bara den förvirringen som uppkommer av det har slagit ut en del av hjärtats kapacitet att slå. Jag känner mig bedövad i kroppen. Känslorna är mitt i ett vägskäl. Åt vilket håll ska jag gå?
En person sa en gång till mig: "Det är då alltid Your Way or The Highway!" Hon var riktigt jävla förbannad på mig då,men jaa... Nu är det väl på tiden att jag kanske går min väg. Jag har blivit tillräckligt sårad nu. Det finns en gräns för mig med. Jag har tagit,tagit och tagit,slag efter slag,ord efter ord. Och hur mycket det än har sårats så har jag stått kvar,förlåtit och fortsatt att finnas där. Och det har jag alltid velat också,tro inget annat. Jag hyser inga agg eller ånger för allt det,jag ångrar som sagt ingenting. Ingenting!  Mitt liv har varit berikat med kärlek,vänskap och en livsstil utan dess like under alla dessa år. Jag har gett hela min själ i allt jag gjort. Och det har det varit värt! En sån vänskap som har funnits under alla år,så intensiv och kärleksfull,kommer jag aldrig att finna igen. Inte om jag så letar i 1000 år. 
Det ända jag önskar nu är att alla parter kunde vara ärliga i sin del,så att jag kan få klarhet i vad som hände och få ro i hjärta och själ. Kunna få sova på nätterna och kunna andas på dagarna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är så trött på mig själv. Så otroligt trött. Jag vill så gärna vara alla andra till lags,men lyckas aldrig. Jag får höra ofta hur besviken jag gör andra. Och jag vill inte det. Jag blir så ledsen när jag gör det. Som om jag hela tiden försöker me...

Jag har kommit på mig själv för säkert miljonte gången att inte ta in komplimangerna jag får. varför kan jag bara inte ta in dom och bli gladare? Jag vill tro det som sägs men så säger jag eller så tänker jag något negativt om mig själv. Det börjar...

Jag har kommit på mig själv för säkert miljonte gången att inte ta in komplimangerna jag får. varför kan jag bara inte ta in dom och bli gladare? Jag vill tro det som sägs men så säger jag eller så tänker jag något negativt om mig själv. Det börjar...

(Dagens citat: Du blir ju smal som en pinne. Du är längre än mig,väger mindre och titta på mig! Jag är ju snygg!! ) Hahaha det blev något oövertänkt när jag pratade med Nathalie tidigare idag. ;P   Ibland blir man bara så förvirrad av allmänheten...

Jag har en fantastisk syster. :) Meja. <3  Hon hjälper till så mycket med hundar,Nuff och sååå otroligt mycket med renoveringen. Ingen kan vara så lyckligt lottad som jag som har en så otroligt fantastisk och snäll lilla syster. Hon är otrolig. Ja...