" Keep smilin', keep shinin'
Knowin' you can always count on me, for sure. "

Jag får mer och mer förståelse för Nuff för varje dag som går. Mitt tålamod är oändligt och jag blir själv förvånad emellanåt. Jag kan med stolthet säga att jag är en fantastisk mamma.  

Var på möte igår på bup. Hade förväntningar på att det nu var färdigt för en utredning. Men så var inte fallet. Vi hade bara blivit skickad till någon slags rådgivare som skulle ge oss råd om hur man klarar vardagen. Vadå klarar vardagen? Jag fattade ingenting. Jag blev alldeles paff. Det gör jag ju redan så bra. Och ju mer vi pratade ju mer insåg ju rådgivaren att vi inte behöver några råd. Då blev hon bra paff själv och frågade "vad vi hade tänkt oss få hjälp med."  Mitt svar var ju självklart. En utredning! Men det hade hon inte fått höra från bedömningsenheten.
Jag suckade inombords och sa att jag även vill att vi ska börja gå i en familjgrupp med andra föräldrar och barn. Att både vi som föräldrar får träffa andra föräldrar som är i samma situation och att Nuff får träffa andra barn. Svaret på det blev: För att få gå i en sådan grupp måste vi ha en fast diagnos." 
Jaha tyckte jag,vad är problemet?  Vi vill ju ha en utredning om en diagnos. 
Då kommer nästa mening som tog luften ur mig. "Hade ni tänkt medicinera henne?" 
Absolut inte. Och vad ska det vara så viktigt för?!
När jag svarat nej så säger hon: " Ja ska ni inte medicinera henne så görs ingen utredning för bedömning av diagnos."
VAAAAAA?!!  Vad i h-vete sitter hon och säger? Om vi inte medicinerar jänta min så får vi ingen utredning? Är det det hon sitter och säger? Är hon inte klok? Varför i hela friden ska jag behöva medicinera henne för? Jag anser inte att vi har dessa problem som måste dämpas med medicin. 
Jag gick därifrån i tital förvirring en stund senare. Jag var total tom i huvudet och kunde inte tänka ens. Jag var tom på energi och luft. Jag orkade inte ens bli upprörd.

Idag är hjärnan på betydligt mer högvarv och jag har inte kunnat sluta klura på vad nästa steg blir. Vem ska jag vända mig till? Och vart?
Jag klurar på den första psykologen på vc,hon var underbar. Hon kanske kan hjälpa oss vidare eller förklara hur jag ska göra nu.
Jag har även funderat på att ringa till bup och prata med någon i receptionen som får hänvisa mig vidare till rätt ställe. Jag VÄGRAR tro att man måste godta medicinering på en 5åring för att få en diagnos.
Jag har googlat en del de senaste dagarna och hittat mycket intresanta sidor som jag lusläst. Jag vet inte hur många pdf-filer jag läst,sida upp och sida ner. Allt för att hitta fakta,regler om hur det får gå till osv till saker jag kan använda mig av för att strida min vilja igenom.

Och jag är säker på min sak. Jag skulle inte strida om jag inte var säker på min sak.  Har vi kommit så här lång så ger jag aldrig upp. Hur mycket mer ska det behövas? Hon har blivit utredd av en barnpsykolog för att få en remiss till bup,vi har blivit bedömd på bedömningsenheten på bup av 1 psykolog och 1 kurator och alla tre säger samma sak,ändå skickas vi till en rådgivare som säger att utan medicinering,ingen utredning! SJUKT!! 

Nej! Det här tar jag inte. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är så trött på mig själv. Så otroligt trött. Jag vill så gärna vara alla andra till lags,men lyckas aldrig. Jag får höra ofta hur besviken jag gör andra. Och jag vill inte det. Jag blir så ledsen när jag gör det. Som om jag hela tiden försöker me...

Jag har kommit på mig själv för säkert miljonte gången att inte ta in komplimangerna jag får. varför kan jag bara inte ta in dom och bli gladare? Jag vill tro det som sägs men så säger jag eller så tänker jag något negativt om mig själv. Det börjar...

Jag har kommit på mig själv för säkert miljonte gången att inte ta in komplimangerna jag får. varför kan jag bara inte ta in dom och bli gladare? Jag vill tro det som sägs men så säger jag eller så tänker jag något negativt om mig själv. Det börjar...

(Dagens citat: Du blir ju smal som en pinne. Du är längre än mig,väger mindre och titta på mig! Jag är ju snygg!! ) Hahaha det blev något oövertänkt när jag pratade med Nathalie tidigare idag. ;P   Ibland blir man bara så förvirrad av allmänheten...

Jag har en fantastisk syster. :) Meja. <3  Hon hjälper till så mycket med hundar,Nuff och sååå otroligt mycket med renoveringen. Ingen kan vara så lyckligt lottad som jag som har en så otroligt fantastisk och snäll lilla syster. Hon är otrolig. Ja...