I feel unhappy,I am so sad 
I lost the best friend,that I ever had .
She is my baby,I love her so 
But it's too late now,I've let her go.

Hur gick dt här till? 



Sitter i soffan med Nuff. Jag är nog helt tom idag. Känner mig ledsen men ändå tom. Meja kom ut ur sovrummet med ruffsigt hår och hundarna anfaller,skuttar efter henne och små gnabbas i kinderna på varandra för att få plats att bli klappad. En stor och en liten. Just nu känner jag att det är tur att jag har dom. Jag har någon hos mig hela tiden. Natt som dag. Någon jag kan prata med,burra in ansiktet i och gråta,och någon att komma ut med.
Här om kvällen när jag satt i soffan med tårarna rinnande ner för kinderna,kom han och la sitt huvud i mitt knä. Kan man få bättre tröst? 

Hur kunde det gå så här långt? Och hur ska jag finna all den styrka hon gett mig under åren,utan henne?  Hur ska jag orka kämpa utan henne vid min sida? 
Är det inte en tom känsla inom mig så är det tårar som rinner. Jag kommer aldrig att orka ta mig igenom det här.
Jag förlorar allt på en och samma gång den här gången. Kommer det någonsin bli som vanligt igen?
Vad ska jag göra med allt det andra som jag fått reda på? Jag orkar verkligen inte det här. Jag hatar det. Jag hatar att allt måste komma på en och samma gång.  Och tro mig,jag vill slå. Riktigt riktigt hårt.