Jag är så trött på mig själv. Så otroligt trött. 
Jag vill så gärna vara alla andra till lags,men lyckas aldrig. Jag får höra ofta hur besviken jag gör andra. Och jag vill inte det. Jag blir så ledsen när jag gör det. Som om jag hela tiden försöker men gör något som gör de andra besviken,sen sitter jag här och undrar hur det gick till. Och när de andra blir besviken så blir även jag besviken. På mig själv. Fast jag tycker själv att jag inte gjort något fel. Men tydligen så gjorde jag det. Igen.
Tårarna rinner,tankarna på vad jag gjorde för fel snurrar. Och ju mer jag får höra det,desto ledsnare blir jag. Varför lyckas jag aldrig?!
Flera personer på en och samma dag kan säga att jag gjort eller sagt något och så tänker jag på vad det var som gjorde dom besviken och så tycker jag själv att det där var väl inget. Varför slutar jag aldrig. Varför kan jag aldrig förstå? Det gör mig ledsen att inte förstå att jag gjort fel,som om jag vore felandes på något sätt.

Det gör så ont och jag blir verkligen ledsen. Jag tar verkligen illa vid mig av vad som sägs till mig. Jag kryper liksom ihop inuti och hoppas på att det ska ta slut,att orden ska ta slut. Jag vill inte höra igentligen,men jag manar på dom för att jag känner att jag förtjänat dem.
När orden blivit sagda så låtsas jag som om jag inte alls blivit ledsen och håller tonen på en skämtsam nivå,som om jag inte tog åt mig. Men inombords gråter jag,det river i mig. Jag känner mig så illa till mods att håret på armarna reser sig. Men jag biter bara ihop,håller rösten stadig och försöker att låta bli att kliva in i något som får orden att välla fram igen. Och rösterna,med de besvikna tonerna i. Det gör så ont i mig. Enda från axlarna ner i fingertopparna. Det är som ilande smärta och jag känner mig så liten. Ångrar det jag gjort eller sagt,fast jag innerst inne inte tycker det är fel. Ångrar det för att jag känner mig så ledsen för att jag gjort andra besviken på mig. Ångrar det för att jag känner mig hopplös och trött på mig själv. Ångrar det för att jag inte orkar vara besviken på mig själv mer.